Poetry

Idag har det gått ganska segt. Tyvärr har det nog gått ganska snabbt för de fattiga som dör varannan sekund, svält eller krig. Våran väl utnötta värld har nog gått lite över styr på vissa ställen. Dom som har makten och sitter överst verkar skita i det mesta. Åker och kollar på olympiska spel och har det bra i lyxplan och allt vad orden säger. Från det till något helt annat. Något som förgyllde min dag för en del. Snus. Men det är för oviktigt här och nu för att berätta. Att folk föraktar saker och ting. Saker man borde ta sig tid att lyssna på. Har man en gång kommit hit ska man nog tänka till på sånna som dör vid en för ung ålder. Folk mår dåligt av olika skäl. Men jaja.

Visst har jag kännt att jag aldrig ville leva fler än 15 år. Men de finns saker som folk misstolkar mig på. Att jag är en pundare har tydligen varit ett stort ämne hos folk. Men de är slut. Alla lever väl i depression någon gång under livets gång. Av olika skäl. I mitt fall är det något jag skriver om ganska ofta. något jag vill ha tillbaka för att sluta leva i depression. Men det går upp och ner med det. Om jag någon gång ska skriva ett helt ärligt brev från mig själv till omvärlden så blir det en annan dag.

"Alla lever i istid någon gång"

// Lindvall