Nevermind

Love is always open arms. If you close your arms about love you will find 
that you are left holding only yourself. I do not know how to express or
analyze the conflicting emotions that have surged like a storm through my
heart all night long. I only know that first and foremost in all my thoughts
has been the overwhelming desire to love and to be loved, to find you my
sweetest dream and my greatest hope. Waste some time and kill some time
Never look for what you want. Never Let your eyes decide. Take a chance
And you will get what is in your mind.

I Can't Find a Reason To Let Go

varför?
Dagar går och dagar slutar. Men det slår mig i skallen var dag, att allt hängde på en ynka liten bråkdel av livet. Spelar ingen roll vad du gjorde. Mitt fel, mitt problem. Jag ser dig men jag finns ingenstans.
Ganska komiskt i längden. "there are other ways to kill the pain" var den någon som sa.

Något säger mig att det preliminära inte betyder någonting alls. Något säger mig att ingenting går att laga med verktyg. Men hur fan gör man då? Ensamn och kall, Kall och övergiven. Jag går flera mil men syns ingenstans. Nu är vi där igen, Hur jag än viftar hur jag än rör mig, kolla på dig, pratar med dig, så är jag den där som inte finns. Någon som inte betyder det minsta lilla. Hela världen kretsar runt vad just du har att berätta för alla dina vänner runt om dig. Hur världen ser på mig som om jag vore gatugrus.

all the vampires are walkin' through the valley. All the bad boys are standin' in the shadows, and the girls, girls, girls are homes with broken hearts. Help my save the way i love you, help me to try again.  Because i know that there is someone out ther to help me fall again. Raise my arms above the stars and feel my cryin' heart. because my brain is a mess in charge i'm lonely, lonely.
Help me save my aim again and then sail the way back in. Help a face and try a change to feel my hear embrace. Because i know there is someone out the to save my life again. My heart is stucked in tears and filled with fear but i'm on the way way back in.

I made my bed and I sleep like a baby. With no regrets and I don't mind sayin'. It's a sad, sad story when a mother will teach her daughter that she ought to hate a perfect stranger, And how in the world can the words that I said "Send somebody so over the edge". That they'd write me a letter sayin' that I better shut up and sing or my life will be over.
Bye sweden say hello to canada!

Dag som natt, Börjar bli långtråkigt att drömma.

alla sagor som slutar lyckligt. Är det här en sådan? isåfall en av få. Hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så här. Så här underbart med dig vid min sida. Man kan verklige vara sig själv med dig. Du är en av få som gör mig glad, en som ser mig var dag. Fast det var så kort tid jag kännt dig så var det natt efter natt jag drömde om dig, jag gör det fortfarande. Mitt slitna hjärta blev is av någon anledning. Det klarade inte av två saker samtidigt. Helt värdelös gjorde jag mig själv.  Kärlek är för dom som har tur, någon som vill ge bort lite tur? så att jag någon gång kan bevisa vad jag vill ha bevisat! Du är en av få som väckt mig, bland alla dom som knäckt mig. Alla under som förde dig hit till mig vill jag tacka. Dig glömmer jag aldrig. Du är det bästa.

"you don't know what you got until you missing it a lot"

Kalkylerande tankar va?

Har inte skrivit på nån månad tror jag att det är? vad spelar det för roll när det finns underbara människor att prata med? Det var som sagt längesedan jag skrev här och jag tänkte nu ta mig lite tid eftersom min skol inspiration är slut som bara den. Nu orkar jag inte längre skriva om människan i mitt liv, ingenting händer och varför få sympati känslor för en "stackare" som jag. Stackare kallar jag väl inte direkt mig själv men annat fjortisfolk verkar tycka att de passar, så jag lyssnar på dem för en liten stund i mitt liv. Tänkte ta upp några saker som har hänt under senaste tiden. Jag har nu gjort mina första tre solo låtar på engelska, bad tunes om man säger så. men jag tycker texterna är viktigast och dom fick jag till rätt så bra. vill ni lyssna finns det på min myspace. Vad har jag mer gjort? ja visst ja! fjortis fest i Kolgårn. Helt okej i norslund innan  men att frakta en platt öl där ifrån med en kräkande emil till sidan om mig. Så tog det ungefär dubbla tiden. Men när vi väl kom fram var de kaos. Jag som kunde behärska mig fick något allämnt svart ryck och funderade åter igen på att ta livet av mig. När jag satt där för mig själv i gräset och puffade som en skorsten kände jag bara hur jag ville släppa allting och bara falla. Men vad fan? Någon där ute vill sorgligt nog som Sanna sa, dela mitt efternamn. Jag har inte längre någon gitarr så tyvärr kan jag inte spela och göra nya låtar ör mig själv längre. Men för alla er som vill lyssna på bra musik så föredrar jag Seaside. Men för övrigt mår jag jävligt bra och det är jag glad över!
Tror jag hamnat i någon skrivsvacka. för det här går inge mer. vi hörs å ses å läses!

hejj hopp

Kapitel 1

Din kind mot min får mig att sprängas av överhetta inuti kroppen. Ditt vackra leende är som förut, det vackraste jag vet. Det sprider kärlek som om de vore vackra sommarblommor som förökar sig. Det finns ett hjärta inom mig som har en text inristad,ända längst in. Det står ditt namn, vidare läst "En kylig vinter natt får mig aldrig på fall, inte så en regning och kall augusti natt heller. Jag älskar dig idag, imorgon, tills jag går bort mot den oändliga himmlen.

du är som den vackra röda rosen. Du ger den färg och kärlek. Du är ymbolen för äkta kärlek. Den symbolen har du visat mig. Som en skimmrande stjärna har du räddat mitt liv. Nu är det min tur att visa vad du betyder för mig.
Om alla dessa utvalda ord som står för stark kärlek kunde bevisa det fullt ut. Då hade vi inte haft problem idag.

"Låt hjärtat tala, och inte hjärnan. våga ta risken, det är alltid någon som står på din axel och talar för det rätta."

Hatar Dig

Jag hatar dig. Hatar dig
Maskulina vrak
Jag hatar dig. Hatar dig
ordet rakt igenom
om och om igen
om och om igen

du tror du har allt.
näe, du har inget alls
de enda du är för mig
är tort saliv och sand
de enda du är för mig
är de som finns kvar av
grännaskolans brand

Jag hatar dig. Hatar dig.
lögnhalsiga skit.
Jag hatar dig. Hatar dig
ordet rakt igenom
om och om igen
om och om igen
Vad tror du att du är?
en pojk med enbart felsteg
patriotiska problem
funktionshindrade emblem
jag hatar dig. Hatar dig
ordet rakt igenom
om och om igen
Jag hatar dig

Beväpna er!

att leva i misär en längre tid kan få en till flertal försök av självmord. Jag själv har upplevt detta till den lite högre nivån. 3 gånger. Att det man en gång vart tillsammans med försvinner i en ynka vind pust. Tänk dig vilket slit man har medverkat i. Att till en början få personen att börja gilla en ynkligt lite. Det är ju alltid början till någonting. Man tror verkligen att man har hittat greppet och man håller i det stadigt. men ICKE! det gör mig jävligt förbannad. Att man själv inte kan styra den "fria viljan" gör mig även det förbannad och slut. Ibland kan jag dra ur mig till vilken som helst "bara skjut, skjut då för fan" även fast ingen av dom äger en pistol, möjligtvis en ynka luftpistol. Att inte leva med den man älskar är som att bli piskad dag och natt av en piska som är gjord av vässade piano strängar. Så fort ryggen är bar så slår det till. Det svider till och de är smärtsamt. Är inte ryggen bar så har man tusen knivar som bara tränger igenom och vrider runt.

jag säger bara BEVÄPNA ER! men samtidigt ska vi inte behöva vara rädda. Kanske är de jag som är ovanligt känslig eller liknande. Men jag tycker det är fördjävligt och det är säkert många fler som tycker det på ett eller annat sätt. hejdå ! // Lindvall

Spader- Hjärter

Jag har lag mina kort nu. Förblindat mina tankar. Men jag försöker hålla hårt i det jag haft en gång förut. Ditt namn kan inte suddas ut. Det sitter i mitt bröst. Jag är slut, så bara skjut. Jag behöver tröst med hjälp av din röst. Jag ska långt, långt bort från stan. Till jordens nedre syltan. spader, hjärter. Svart och rött. Gott och ont, Det är kärlekens ord. Spader hjärter bara skjut mig för jag är trött som fan på hela stan. Två tvär nit minst två gånger per dag. Det blommar grå sten här utanför. Dom döda bildar min ariska kör utanför. Dom sjunger stämma på Dan Anderssons "svart ballad" spader, hjärter. Svart och rött. Gott och ont, Det är kärlekens ord. Spader hjärter

BrainStorm Of Wise And Bad

Efter tre ny skapade inlägg är jag tom igen. Jag raderade dom förra inläggen, men nu har jag fortfarande en person i tanken. En person som håller mig vid liv, En person som håller mitt hjärta rött, En som helt enkelt håller mig till stass. När man tar anti-deprissiv medicin tror man att känslor ska försvinna. Turligt nog så är det inte så. Må ende är som ett spel. När det gått dåligt så börjar alltid det goda komma till viss del. Olika fort, olika snabbt .

Folk glor på mig som om jag vore elak?  Jag vet inte längre vad jag ska tro om folk eller vad dom ser hos mig egentligen. Förut fanns en viss fantasi om folk. Nu är den dystra idiot förklaringen kvar, hur jag än söker efter fantasi så puffar den över till samma spår igen. Fåtal personer har den livliga fantasin hos mig. Det finns fåtal personer jag litar på. Folk jag pratar med dagligen. Tur att det finns någon slags godhet kvar.

vart ser jag den? godheten.  Vart finns den!? Inget av dessa alternativ har jag svar på. Men jag känner att den finns, Jag börja konstruera ett eget sätt att finna den på. Jag letar hos personer. Hittills har jag turligt nog bara funnit den hos en person. En som betyder mycket. En flicka som lyser upp vardagen som en sökstrålkastare. Jag är tacksam över att jag fortfarande lever kvar, du gör mitt hjärta rött, därför försöker jag göra ditt hjärta rött. Du är den enda prinsessan med kärlek i blicken. En styrka som kan brtya precis vad som hellst. Din röst som ekar inom mitt skal "jag saknar dig". Du ska inte behöva säga det igen. Jag kommer alltid att vara där du vill att jag ska vara. 00.25 som 19.00

x1000

Förflutet eller ruinerad omgång?
 jag ställer frågan till mig själv. Varför har du inte skrivit på ett tag? Jag sa precis när jag började att jag skulle skriva ett ärligt brev från mig själv. Detta blir ett ungefär. Jag har legat på sjukhus (okänd symtom) jag har genomgått, eller rättare sagt jag genomgår en "läknings" process. Vad ska jag läka? vad har fått mig så mörk, djup, vad du nu vill kalla det? Det kan jag inte riktigt svara på såhär. Men jag har målat så svart, så att en period, ganska lång var det droger. Men det ende jag vet nu är att jag är tillbaka, om man nu kan säga så, då menar jag bättre x1000

 Olaglig känsla
 Saknad är något olagligt tycker jag. Varför ska en sådan stor grej hos människorna skapa så mycket destruktivitet och andra nedstämda saker på grund av detta? det är inte nyttigt. Låt folk få spela om den ruinerade rundan dom påbörjade. Ge dom en chans till. Jag vet själv hur det är. Att ligga där i sängen och veta att en gång i tiden fylldes den upp av kärlek. Att den älskvärda rösten man hör, ständigt ekar inom en. Att sitta där och vänta på något som aldrig kommer, men som kom i den djävulskt beslagtagna omgången innan. Att se telefonen ringa, från det väl igenkända numret man pratat timtal med. Låt folk få en andra chans. Alla förtjänar tid, alla förtjänar en älskvärd tid igen x1000

 nuvarande tid
 Dagarna rinner iväg när man behöver dem som mest. Man sover ovanligt länge, man skiter i det mesta och man håller sig till den destruktivt ruinerade omgången och olagliga känslan saknad. Man låter verkligen tiden gå till spillo, Även fast man inne i den maraton kämpande muskeln hjärtat, vet att man verkligen behöver all tid man kan få. Man tänker "fan det skulle vart då, det skulle vart dem, det skulle vart du, det skulle vart nu" men människor tar sig aldrig tid till att gå tillbaka. Från och med nu ska jag alltid gå tillbaka med det jag gjort och tänka två gånger, vad jag älskar x1000

//Lindvall

Story Kind, Love Of My Mind

There's a girl with full love peak. Who Can Stand on her own feet . But she can't stand a guy like me, a total freak, a total geek yes, she has a beautiful smile. but it tooked me a while. To realise what's in her eyes. I thought twice 'bout beeing her man through fire and rain, I'm a catastrophe and she's just a dream. I feel pain. 'cus of myself, i'm just a dumb, and she's a thromb, stormy love I feel her hand in mine, a fire lights up, a confidence trial, i feel like a liar, i love her. but she don't think it's true but damn i do a man with black heart a man inside the dark un happy inside a love fantasy like "marrie me" i sing this over and over again Miss M's a special kind who's stuck on my mind i got the final ring all my love i will bring i need her, to experiance my world with true love from a star above i love her

Att leva är något smärtsamt, men ganska stort.

Jag har lagt alla mina kort nu. Jag vet inte längre vad som ska komma från mitt hjärta eller mina tankar längre. Men mitt hjärta är fortfarande ditt. Hur någon än kommer slita och bita i det, så är det endå ditt. Om jag så ska slita det själv. Ett hjärta har alltid rätt och är alltid rött. Alla har en dröm, en saknad, en tomhet? Jag försöker istället för att hopplöst ge mig. Låt det börja om. Du är Allt på ett kristallklart sätt. Du är den levande Ängeln som målar om allt mitt svarta till lysande glatt.
jag vet att jag är en näst intill konstig, mystisk människa, men jag älskar dig på ett sätt som någon aldrig kommer göra. Bara att få ta i dina händer värmer mig natten lång. Jag är utslitebn, jag är mystisk, Men jag älskar något högt över allting annat, det är du, och det är väl det viktigaste? Jag behöver dig, inget eller ingen annan.

// Rickard

Kompis Som kärt Hållen

Att se sina vänner ledsna får mig att må dåligt, att se mina gamla vänner må dåligt är lika illa. Jag har förstört för mig själv och det är inget jag fruktar att tala om . Men jag har upplevt mer än vad alla tror. Att försöka ta tillbaka sina vänner är nog det svåraste man kan göra, det märker jag nu, jag har pundat bort dom bästa, struntat i dom flesta, och glömt det mesta. En sådan sak går inte att ta tillbaka. Att bygga sig uppåt från ett hål man skapat sig är det svåraste som finns, enligt mig går det inte. Jag menar ingen liten uttorkad vatten pöl, jag menar ett hundratusentals meter djupt, svart, deprimerande hål. Det enda som finns kvar är byggställningarna, Bygg dig en ny start, Enda möjligheten som funkar. Även dom det ska tära för dom nära stående, finns det alltid någonting kvar, Äkta vänner. Har man tur som jag, så har man ett par sådana som kan hjälpa en uppåt mot en ny start. Att visa sig glad i mitt skal är tydligen sällsynt just nu, Men jag tackar för den sällsynhete. Jag kommer göra det till en tradition så småning om. Allt jag talar om för er kommer från ett svart hjärta som sakta visar den röda sidan. Att be om åska och regn i fint väder, är som att gå i mina fotspår. Gör det aldrig. Idag ger jag mina vänner all hjälp dom kan få. För den rena början jag skrev om, "Att se sina vänner ledsna får mig att må dåligt, att se mina gamla vänner må dåligt är lika illa"  Får du inte skuldkännslor för det illa du gör mot dina vänner, då ska du inte ha några. Ungdomen är tunga år, men gör det lätt. håll kvar den du en gång hållit kär, kompis som partner,

"Vi är inte fiender, utan vänner. vi får inte vara fiender. Även om glöden har svalnat ska inte banden mellan oss brytas. Minnets mystiska strängar darrar när de vidrörs och de kommer att vidröras av de goda människorna vi har längs inom oss. "- Abraham Lincoln. 1809-1865

// Lindvall

Dräp dennna Flickas Medspelare

mörkret glider iväg, ljuset når sin start
 Men den bästes medspelare bör bli dräpt

 genom illa tycke glider han för långt
ty hans mened, hans blod icke röd

Det svarta blod han bär
 en god flicka han håller inlåt dess äktenskap varar i en misär

 ty de gudabarn hon är
 fy för den idiot han är
 
låt han inte spela runt med bordets alla kort
 och låt han inte spela bort det han gjort

Lyft Den Druckna Majoren

Gör dig hörd med ditt arma tycke
Om det så illa skall slita dig i stycken

Låt den missanpassade mannen med svansen stå dig när
Ge dig aldrig om det så ska tära
 för dig, eller för nära stående

En svart han eller en vit hand gör det samma En givande och
hjälpande hand är alltid sann

Ett party för den druckna majorens foster Med vin och blå bål skall den väcka brister

Han som upplevt tider med plåga
Skall aldrig mer i denna ti få känna samma svagt glödande låga.

// Lindvall
   26/11-08

RASISM

För några år sedan tog jag bussen tillsammans med mina hockeykompisar mot Tjeckien.

När vi för första gången skulle ta oss själva ut på en tjugotvå timmars buss resa anade vi inte vad som skulle komma där näst. Andra dagen i Tjeckien hoppade vi på bussen som skämtsamma killar som tog Adolf Hitlers tid på största skämtsamma vis. Men när vi anlände till staden Terezin som är känd för sin koncentrationsläger känsla kom den konstiga känslan i magen.

På vägen in på vår högra sida var den största, Vackraste och mest skräckfyllda gravplats.

Denna stora Massgrav var som en skräckfilm. Man möttes av dessa bort gågna judar på ett rent ut sagt äckligt sätt. Även fast de var döda och inte syntes kom allting som en chock.

Några minuter in på promenaden var vi väl inne i lägret och då möts vi unga hockeykillar av den originella "Arbeit macht Frei" skylten. När jag för första gången såg skylten tänkte jag "det här kommer tala för sig själv" och det var precis vad det gjorde

Jag fick se avrättnings platser, skott hålen var kvar i väggarna och det var den värsta känslan jag någonsin fått i hela mitt liv. Jag såg Celler som var cirka fem kvadratmeter stora. I sådana celler kunde man hålla tillfånga tjugo oskyldiga människor. Jag såg även rum

som var lika stora som ett normalstort klassrum, i sådana rum kunde man lika så hålla tillfånga fyrahundra till femhundra helt oskyldiga människor. Jag såg även en plats där fem eller sex personer hade stenats till döds för att dom en gång försökt att fly därifrån.

Tänk er själva att ni lever som jude, homosexuell eller handikappad på Hitlers tid. vad skulle ni då känna?

Jag som vart och besökt ett koncentrationsläger kan säga genom egna tankar att detta skulle vara rena mardrömmen. Judarna blev slaktade i mina ögon. Att en människa, En enda psykiskt sjuk människa kan förändra hela världen. Att folk går med på att hjälpa

en sådan människa är ofattbart i mina ögon.

Jude hatet är en sorts rasism som fortfarande lever kvar i dagens samhälle, Men kanske inte lika stor som under andra världskriget. Idag ser man på rasism på ett annorlunda sett. Idag är ämnet till stora delar hatet mellan vita och svarta. Här i Sverige lever ogillandet mellan invandrare och svenskar. varför ska hudfärg och religion förstöra samhället och ens känslor?

Att en sådan sak kan förändra människor från god till ond är obegripligt. Vi alla här på jorden lever med någon slags religion. Vissa är mer troende än andra, så varför ska det vara sådant tjafs om detta?

Är det bara för att man gillar att bråka och förstöra för andra? Gillar man sådant ska man nog vara för sig själv. För vi alla har rätt till att leva. Hudfärg, religion och språk skall inte spela någon roll!

Människor som är rasister eller liknande rashatare kan inte, eller rättare sagt får inte gå ut och leka trädgårdsmästare. Dom får inte gå ut i trädgården en sommar dag och rensa vissna blomblad som om det vore människor med en annan hudfärg.

Avslutningen blir att. Hat och plåga bara är en tung börda för vad det egentligen skulle kunna vara. Ett samhälle utan rasistiska problem, för det vi idag plågar oss själva med är hat och tycke om andra hudfärger och religioner, Men människan är människan och det kan ingen ta ifrån oss.


Negativa skit byggnad

Imorgon är det skola igen. Jag har inte vart där på två veckor och har inga goda känningar för att gå dit imorgon heller. Denna byggnad ser ut som en fabrik för döda och innuti skriker skrattmåsarna och de har ungefär samma klass och stil som en hönsgård. Skvaller, skvaller, skvaller. Allt dessa bimbos och fjortisar tänker på. Om detta är en menstruations vecka eller inte har jag ingen aning om men jag hoppas på: Svar negativt.

En magisk tambur major

Dagen då allt vände,
Då den förlåtne bende och vred.
Dagen då min ljusa sida Fördrev.
Elden av starkaste sort, rann iväg mot destruktiv mended
Allt blev en stroke av allra högsta ranking
Men den förlåtne tog det som om det vore allting.

Natten kom långsam och het, himlen bresade upp sig. Nu när allt var nånting. Alliansen tog mitt vrede som om det vore medicin. Problematiskt nog vart alla med i pakten. Alliansen tänktte högt på någon form av att peka ut den skylldige. enbart för att man tänkte på en sak "någonstans ska han vara, vi ska trycka ner honom"

Det enda jag såg som lösningen ut var ett ställe som var privat, någon form av något man glömt, något som blivit kvar. Jag önskade allt jag ville roffa åt mig. Jag hoppades på att någon ville ge det åt en person som var alldeles för stark, men samtidigt alldeles för svag. Jag kastade allt jag inte längre ville ha med. Problematiken slog tyvärr till igen, den slog dubbelknut på det bästa, som den sedan limmade fast på så kallad "destruktiv levnad"

en stjärna fick sedan börja leda mig upp mot fantasin, Där allting stannade upp och förblev gammalt halvtaskigt vin

// Lindvall

Utnött omvärld, Och ett helt annat ämne.

Idag har det gått ganska segt. Tyvärr har det nog gått ganska snabbt för de fattiga som dör varannan sekund, svält eller krig. Våran väl utnötta värld har nog gått lite över styr på vissa ställen. Dom som har makten och sitter överst verkar skita i det mesta. Åker och kollar på olympiska spel och har det bra i lyxplan och allt vad orden säger. Från det till något helt annat. Något som förgyllde min dag för en del. Snus. Men det är för oviktigt här och nu för att berätta. Att folk föraktar saker och ting. Saker man borde ta sig tid att lyssna på. Har man en gång kommit hit ska man nog tänka till på sånna som dör vid en för ung ålder. Folk mår dåligt av olika skäl. Men jaja.

Visst har jag kännt att jag aldrig ville leva fler än 15 år. Men de finns saker som folk misstolkar mig på. Att jag är en pundare har tydligen varit ett stort ämne hos folk. Men de är slut. Alla lever väl i depression någon gång under livets gång. Av olika skäl. I mitt fall är det något jag skriver om ganska ofta. något jag vill ha tillbaka för att sluta leva i depression. Men det går upp och ner med det. Om jag någon gång ska skriva ett helt ärligt brev från mig själv till omvärlden så blir det en annan dag.

"Alla lever i istid någon gång"

// Lindvall

RSS 2.0