En magisk tambur major
Dagen då allt vände,
Då den förlåtne bende och vred.
Dagen då min ljusa sida Fördrev.
Elden av starkaste sort, rann iväg mot destruktiv mended
Allt blev en stroke av allra högsta ranking
Men den förlåtne tog det som om det vore allting.
Natten kom långsam och het, himlen bresade upp sig. Nu när allt var nånting. Alliansen tog mitt vrede som om det vore medicin. Problematiskt nog vart alla med i pakten. Alliansen tänktte högt på någon form av att peka ut den skylldige. enbart för att man tänkte på en sak "någonstans ska han vara, vi ska trycka ner honom"
Det enda jag såg som lösningen ut var ett ställe som var privat, någon form av något man glömt, något som blivit kvar. Jag önskade allt jag ville roffa åt mig. Jag hoppades på att någon ville ge det åt en person som var alldeles för stark, men samtidigt alldeles för svag. Jag kastade allt jag inte längre ville ha med. Problematiken slog tyvärr till igen, den slog dubbelknut på det bästa, som den sedan limmade fast på så kallad "destruktiv levnad"
en stjärna fick sedan börja leda mig upp mot fantasin, Där allting stannade upp och förblev gammalt halvtaskigt vin
// Lindvall
Då den förlåtne bende och vred.
Dagen då min ljusa sida Fördrev.
Elden av starkaste sort, rann iväg mot destruktiv mended
Allt blev en stroke av allra högsta ranking
Men den förlåtne tog det som om det vore allting.
Natten kom långsam och het, himlen bresade upp sig. Nu när allt var nånting. Alliansen tog mitt vrede som om det vore medicin. Problematiskt nog vart alla med i pakten. Alliansen tänktte högt på någon form av att peka ut den skylldige. enbart för att man tänkte på en sak "någonstans ska han vara, vi ska trycka ner honom"
Det enda jag såg som lösningen ut var ett ställe som var privat, någon form av något man glömt, något som blivit kvar. Jag önskade allt jag ville roffa åt mig. Jag hoppades på att någon ville ge det åt en person som var alldeles för stark, men samtidigt alldeles för svag. Jag kastade allt jag inte längre ville ha med. Problematiken slog tyvärr till igen, den slog dubbelknut på det bästa, som den sedan limmade fast på så kallad "destruktiv levnad"
en stjärna fick sedan börja leda mig upp mot fantasin, Där allting stannade upp och förblev gammalt halvtaskigt vin
// Lindvall
Kommentarer
Trackback
