Att leva är något smärtsamt, men ganska stort.

Jag har lagt alla mina kort nu. Jag vet inte längre vad som ska komma från mitt hjärta eller mina tankar längre. Men mitt hjärta är fortfarande ditt. Hur någon än kommer slita och bita i det, så är det endå ditt. Om jag så ska slita det själv. Ett hjärta har alltid rätt och är alltid rött. Alla har en dröm, en saknad, en tomhet? Jag försöker istället för att hopplöst ge mig. Låt det börja om. Du är Allt på ett kristallklart sätt. Du är den levande Ängeln som målar om allt mitt svarta till lysande glatt.
jag vet att jag är en näst intill konstig, mystisk människa, men jag älskar dig på ett sätt som någon aldrig kommer göra. Bara att få ta i dina händer värmer mig natten lång. Jag är utslitebn, jag är mystisk, Men jag älskar något högt över allting annat, det är du, och det är väl det viktigaste? Jag behöver dig, inget eller ingen annan.

// Rickard

Kommentarer
Postat av: Sophie

du skriver så grymt bra!

2009-02-25 @ 13:57:42
URL: http://sophiebrassart.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0